Latest Event Updates

To be a leader – when the wind is against you

Posted on

To be a leader – when the wind is against you – 2 Corinthians
Some thoughts/reflections after reading a really good commentary

To be a leader is sometimes absolutely fantastic. Especially with a favourable wind – when the wind is at your back. When the wind comes from the opposite direction, it gets more difficult of course.
Most, perhaps all, pastors and leaders have experienced this. Sadly, they have all too often nobody to share this with.The good news is that these times are desperate times in relationship to Jesus. On one level it´s more than enough. ”If God be for us, who then can be against us?” Paul asks in Romans 8:29. The answer is”nodoby, nothing” can overcome the life we have through our faith in Jesus in the Spirit to the glory of the Father. Paul continues, building on his own experiences:
”He who did not spare his own Son but gave him up for us all, how will he not also with him graciously give us all things?” Romans 8:32
Despite all the blessings we are given because of our faith, it also means that nobody escapes suffering. Satan and his demons only seek what is evil, as Jesus says in John 10:10 :

” The thief comes only to steal and kill and destroy” Sadly, this can also come dressed up in ”pious clothes”. And so Paul draws the conclusion that the new leadership in the church no longer can be called Christian!
So, the leadership is at the breaking point between good and evil.
We don´t teach about this in western Christianity and that leaves us weakened. We don´t get enough training for the struggle, let alone the pain. Without this knowledge and readiness, the believer is often rendered helpless and unprepared for what lies ahead. So, it is not a question i f it will happen but w h e n it will happen according to 2 Timothy 3:12:

” In fact, everyone who wants to live a godly life in Christ Jesus will be persecuted ”

Now pastors Sören Perder and Marcus Sönnerbrandt have produced a very important work through their in-depth study of Paul´s seconf letter to the church in Corinth. Well, it´s not actually the ”second” letter, but they very convincingly show that there were 4 letters from the apostle to the church in Corinth. The message in this letter is that Paul has been slandered, degraded, and consequently deposed as an apostolic person in the churches (= the house groups) by the false apostles who with the help of letters of recommendation have taken over the leadership of the church. They have taken advantage of the fact that Paul is not present. They use their knowledge and eloquence to preach a message that most probably is not too different from Paul´s theologically. B u t they have maliciously slandered and consciously belittled the apostle Paul. They claim that his manual work means that he is not too valuable, since a wise teacher should not have this kind of work. Also, Paul has refused to accept any payment and this too they manage to use against him. They also claim that he he is not a very good speaker. A proper apostle should be able to do better, the false leaders claim. They have quite simply used the apostle´s weakness as a starting point when they present themselves in a favourable light.
Their imperfect ethics speaks against the new leaders, Paul claims. They have abused their position in the church as they took advantage of the members in Corinth. They have enslaved them through abuse of power. They have whispered lies in the ears of the church members, lies about their father in the Lord, the human founder of the church – the apostle Paul.
In their commentary Perder and Sönnerbrandt descibe how Paul answers and accuses those, who in their own eyes are the real apostles. One interesting aspect is that Paul with his knowledge of Roman eloquence and rhetoric, uses this to get his message across.
More than anything else, Paul bases his reasoning on what God has done in and through the atoning death of Jesus on the cross. Perder and Sönnerbrandt points out that God is the subject as well as the object of the atonement. That is, it is God alone who is at work and He alone saves us. He is the atoning one.( the verb in the Greek is in the participle) He was made one with our sin and thus the recipient of God´s wrath against sin and evil, and once and for all He opened the way to the Father and a restored relationship. Hallelujah!

Paul uses this in his arguing against the false apostles. In our weakness the power of God becomes all the more stronger – quite contrary to the teachings of the opponents.. They referred to their strength, but Paul answers ” you are right, I am weak”, but God`s grace suffices. The great truth is that the power of God is fulfilled in our weakness.
It is all about what a leadership should show. Vulnerability, transparency and weakness, quite simply ridding ourselves of the clothes we put on for protection. We are accepted just as we are in Jesus. So I work hard, Paul says, and I have suffered more than others.

Furthermore, Paul also says that he is a fool – just like his enemies – and says that he has been brought to Heaven by the Spirit of God and there God told him ” My grace is sufficient for you.” As a consequence of this grace, Paul does not accept any wages for his work. He gives up what he is rightfully entitled to. Also, he refrains from administrating the fund raising he initiated to support the poor in Jerusalem. The slander he has suffered from the leaders in Corinth makes that impossible. So he appoints others to be in charge of the vital fund raising.
Some commentaries claim that Paul´s second letter to the Corinthians actually are two letters, chapters 1-9 and chapters 10-13.The writers argue against this and demonstrate that in the closing chapters, when Paul lets go of all caution and accuses the false apostles, it is still the same letter and the same contents.
A modern church representative in Sweden would most likely argue that all points of view and attitudes should be allowed. Paul, however, reminds us that there must be order in the church, theologically as well as in way of life. We are following Jesus!

The book is a valuable analysis and interpretation of an apostle who had his relationship to the church – and the respect for his divine appointment – wrecked by slander. Sadly, history shows us that he was not the only one to be treated like that.
I encourage you, dear reader, to buy and read ”To be a leader with the wind against you”, perhaps with your leaders. We in Mosaik have taken on the challenge!
Perder and Sönnerbrandt have done a really good job. Thank you very much!       

Ledare i motvind – några tankar efter att ha läst en riktigt bra kommentar

Posted on Updated on

Ledare i motvind – Andra Korinthierbrevet
– några tankar efter att ha läst en riktigt bra kommentar!
Att vara ledare är ibland absolut fantastisk. Särskilt i medvind. När det blåser i motsatt riktning blir det naturligtvis svårare.De flesta, kanske alla, pastorer och äldste bär denna erfarenhet. Tyvärr alltför ofta utan att ha någon att dela med. De goda nyheterna är att dessa tider är desperata tider i relationen till Jesus. Förstås är det självklart på en nivå mer än tillräckligt. ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?” frågar Paulus i Romarbrevet 8:29. Svaret är ”ingen, inget” kan övervinna det liv vi har igenom tron på Jesus i Anden till Faderns ära. Paulus fortsätter utifrån sin erfarenhet:

  ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnande Honom för att hjälpa oss alla, varför skall 

   Han inte skänka oss allt med Honom?” Rom 8:32

Trots alla välsignelser vi får i tron på Jesus betyder det samtidigt att ingen slipper undan lidande. Satan och hans demoner vill enbart ont, se Jesusorden i Joh 10:10:

   ”Tjuven kommer för att stjäla, slakta och förgöra”. 

Dessvärre ibland i en from klädedräkt. I Paulus fall blir det så att Aposteln drar slutsatsen att

den nya församlingsledningen inte längre kan anses som kristen!
Där finns ledarskapet i brytningspunkten mellan gott och ont.
Att detta inte undervisas tillräckligt kristenheten i västvärlden har försvagat den. Vi tränas för lite för striden, eller för den delen för smärtan. Utan denna kunskap och förväntan blir den troende lätt

hjälplös inför vad som kommer att möta henne eller honom. Det är alltså inte en fråga o m det inträffar utan n ä r det kommer att inträffa, se löftesordet i 2 Tim 3:12 ”var och en som vill leva gudfruktigt i Jesus Kristus kommer att förföljas”.
Nu har pastorerna Sören Perder och Marcus Sönnerbrandt gjort ett mycket viktigt arbete genom att djupt studera Paulus andra brev till församlingen i Korinth. Ja det ”andra” brevet är det nu inte, utan de visar övertygande att det totalt var förmodligen 4 brev från Aposteln till Korinthförsamlingen. Budskapet i detta brev är att Paulus blivit förtalad, nedvärderad och som konsekvens avsatt som apostolisk person i församlingarna (=husförsamlingarna) av de falska apostlar som med rekommendationsbrev övertagit ledningen av församlingen. De har utnyttjat det faktum att Paulus inte är närvarande. De använder sin kunskap och vältalighet och predikar ett budskap som nog inte är alltför långt ifrån Paulus teologiskt. M e n de har med ont uppsåt förtalat och medvetet nedvärderat Aposteln Paulus. De menar att hans kroppsarbete betyder att han egentligen inte är mycket att ha, då en vishetslärare inte bör ha denna typ av arbete.Dessutom har Paulus vägrat att ta betalt vilket man också lyckats med konststycket att vända emot honom. Till detta läggs kritiken att Paulus inte är någon god talare. En riktig apostel borde kunna bättre, menar de falska ledarna. De har helt enkelt använt Apostelns svaghet som en utgångspunkt att framställa sig själva i bättre dager.
Deras bristande etik talar mot de nya ledarna, menar Paulus. De har missbrukat sin ställning i församlingen genom att utnyttja medlemmarna i Korint. De har förslavat och därmed förgripit sig på dem genom att utöva maktmissbruk. De har viskat i församlingsmedlemmarnas öron lögner om deras fader i Herren, församlingens mänsklige grundare Aposteln Paulus.
Perder och Sönnerbrandt visar i kommentaren hur Paulus svarar och angriper dem, som i sina egna ögon är de verkliga apostlarna. En intressant aspekt är hur Paulus, som är kunnig i romersk vältalighet och retorik, använder dessa strukturer för att få fram sitt budskap.
Framför allt grundar Paulus sitt resonemang i vad Gud gjort i och genom Jesu försoningsdöd på korset. Perder och Sönnerbrandt pekar på att Gud är både subjekt och objekt i försoningen. Dvs det är Gud som allena verkar och frälser oss. Han är med grekiskan verkande, dvs particip, han är ”försonande” oss. Han som blev gjort till ett med vår synd, har också därmed burit Guds vrede över synden och ondskan och en gång för alla öppnat vägen till Fadern för full återupprättad relation. Halleluja!
Detta blir ett argument för Paulus mot de falska apostlarna. I vår svaghet blir Guds kraft som starkast – tvärtemot vad motståndarna undervisade. De hänvisade till sin styrka, men Paulus svarar: I det avseendet har ni rätt,”jag är svag”, men Guds nåd är tillräcklig. Den stora sanningen är att Guds kraft fullbordas i vår svaghet.
Det handlar om vad ett ledarskap ska visa. Sårbarhet, transparens och svaghet, ja helt enkelt visa sig själv utan kostym som skyddar oss från andras insyn. Vi är godtagna som vi är i Jesus. Därför arbetar jag hårt, säger Paulus och jag har lidit mer än andra .Vidare tillåter sig Paulus att också tala som en dåre – eftersom hans motståndare gör det – och tillkännage att han varit i himlen uppryckt av Guds Ande till en plats där Gud sa till honom: ”min nåd är dig nog!” En konsekvens av nåden är att Paulus inte tar emot lön för sitt arbete. Han avstår från det han egentligen har rätt till. Han vill inte heller handlägga den insamling som han initierat till förmån för de fattiga i Jerusalem. Nej, det förtal församlingsledarna i Korint utsatt Aposteln för omöjliggör det. Därför utser han andra att genomföra den livsviktiga insamlingen.
Några kommentarer menar att Paulus andra brev till Korinthierna egentligen är två brev, kap 1-9 och kap 10-13. Författarna argumenterar mot detta och visar att i de avslutande kapitlen, då Paulus slängt all försiktighet och går till angrepp mot de falska apostlarna, är fortfarande samma brev och samma innehåll.
En modern kyrklig representant i Sverige skulle nog tycka att alla åsikter och attityder måste få plats. Paulus påminner oss då om att det måste vara ordning i församlingen i både lära och liv. Det är Jesus vi följer!
Boken är en viktig analys och tolkning av en Apostel som fick sin relation till församlingen – och respekten för sitt gudomliga uppdrag – förstörd av underminerat förtal. Dessvärre är han inte ensam i historien.
Mitt råd till Dig kära läsare är att köpa ”Ledare i motvind” och läs den förslagsvis i er ledargrupp tillsammans. Vi i Mosaik har antagit utmaningen!
Perder och Sönnerbrandt har gjort ett väldigt bra jobb. Varmt TACK!

The Adam and Eve dispute

Posted on

There is a currently on-going dispute among the Swedish free churches. Yet another dispute you may say, what number´s this one got? We know about the dispute about reconciliation (What an awful expression!), the dispute concerning the baptism in the Spirit and the praise/worship dispute but how should we name this latest ”dispute”? My suggestion: the trustworthiness of the Bible.

Stefan Swärd has noted the importance of acknowledging that Adam and Eve were historical persons, and that what Genesis 1-3 tells us about their Fall also is history, i.e that it really did happen. It wasn´t a fairy tale or a myth containing some kind of truth, but it is a factual and historical account of what did in fact happen.

So, ultimately it is about the trustworthiness of the Scriptures, the Bible.
Many speak against the historicity of Genesis. I have read others on the current debate, who point to various concepts in Genesis 1-3, which they say weaken the position of the so called fundamentalists. Others try to create yet another discrepancy, namely the one between creationism as historical facts and the story of salvation.
Several others, for instance Anders Gerdmar, have on the other hand underlined that what Stefan Swärd is saying about Adam and Eve is the position always and everywhere held by Bible believing Christians. Those stories are our history, written to help us understand a few things and act upon them:

We have been created by God – Father, Son and Spirit

We were created with a purpose, always to honour and enjoy God

We have fallen through the sin of Adam and Eve

We have lost our relationship with God because of their Fall

Our sinfulness stops us from restoring our lost relationship with God ourselves

God is holy and love, and thus our sinfulness must be atoned for – because of God´s holiness.

( we cannot draw near to God except having been clothed in righteousness. Out of love for us, God Himself takes on this task, in the Son see John:16-17!)

Since the Son Jesus took our punishment, something greater than the Fall has taken place

Forgiveness, reconciliation and righteousness can be given to the one who by faith accepts what Jesus has done.

Adam and Jesus are both historical persons. Paul´s reasoning in Romans 5 and Galatians 4 are indeed based on the fact that Adam´s fall and the death and resurrection of Jesus really did happen.

However, the fall is not the most important thing. The question of faith in Jesus, on the other hand, is the most important one, since it decides if we are forgiven and given a restored relationship with
God and thus given eternal life, that is – this question answers where we will spend eternity.
These are some of the points that Christian faith holds to be self evident facts in order to understand God´s plans for salvation and be able to respond accordingly. To a Christian the decisive ”act” is to believe in Jesus. It is of course no ”act” but to receive trusting and believing that God Himself took the punishment for sin and in so doing, opened up the way to Himself. Jesus gave us the possibility to be declared righteous. He invited us to tread an open way to the Father.
Back to the question concerning the story of Adam and Eve – does it tell our story?. If not, then the history of mankind doesn´t make any sense, neither does the history of God and His people as described in the Bible. We depend on having access to our true history The stories of the creation and the Fall are part of that history, which recounts what really did happen, explains it and puts us in touch with our origin.
God is real- Man and history are real. Adam and Eve are real, historical persons. It´s as simple as that.
There are of course other minor questions, the answers to which you won´t find in Genesis 1-3. However, the origibal task never was about answering all the questions but just the most important ones. Right?  

Angående Adam och Eva-debatten

Posted on

adam-2023246Det pågår en strid i svensk frikyrklighet. Ännu en kanske du tänker, vilken i ordningen? Försoningsstriden (vilket hemskt ord!), andedopsstriden och lovsångsstriden känner vi till, men vad ska vi kalla den senaste ”striden”? Mitt förslag: Bibelns trovärdighet.

Stefan Swärd har noterat vikten av att inse att Adam och Eva var historiska personer, och att det som Genesis 1-3 berättar om deras fall också är historia, det vill säga att det verklighen inträffat. Det var inte en saga eller en myt, som innehåller någon sorts sanning, utan  just en historisk verklighetsskildring.

Ytterst gäller alltså denna fråga Skriftens, Bibelns, tillförlitlighet.

Många talar emot Genesis historicitet. Jag har läst andra som nu i debatten på olika sätt pekar på föreställningar i Gen 1-3 som de menar försvagar de sk bokstavstroendes position. Någon försöker skapa ännu en en motsättning, nämligen den mellan skapelsetro som historiska fakta och frälsningshistorien.

Gentemot dessa attityder har flera andra, exempelvis Anders Gerdmar, i andra sammanhang understrukit att det Stefan Swärd säger om Adam och Eva, har bibeltroende kristna alltid och överallt  uppfattat berättelserna. De är vår historia, skriven för att vi ska förstå några saker och handla på dessa fakta: 

  • vi är skapade av Gud – Fader,Son och Ande 
  • vi är skapade med ett syfte, nämligen att alltid ära och njuta av Gud
  • vi har fallit genom Adams och Evas synd
  • vi har förlorat vår gudsrelation genom deras fall
  • vår syndfullhet förhindrar oss från att själva kunna upprätta vår relation med Gud
  • Gud är helig och kärlek, därför måste vår syndfullhet – för helighetens skulle – sonas (vi kan inte närma oss Gud utan att ha klätts i rättfärdighet. Av kärlek ikläder Han sig själv den uppgiften, i Sonen se Joh 3:16-17!)
  • genom att Sonen Jesus bar vårt – mitt – straff i vårt ställe har något större än fallet ägt rum
  • förlåtelse, försoning och rättfärdighet kan ges till den som i tro tar emot vad Jesus har gjort
  • Adam och Jesus är båda historiska personer, Paulus argumentation i Rom 5 och Gal 4 är just baserat på att händelserna faktiskt ägt rum
  • men fallet är inte den mest avgörande händelsen. Frågan om tro på Jesus är däremot den mest avgörande, då den avgör om vi blir förlåtna med upprättad gudsrelation som följd och ger oss evigt liv, dvs besvarar frågan var vi tillbringar evigheten.

Detta är några av punkterna som kristen tro fastslår som absolut självklara fakta för att förstå Guds frälsningshistoria och kunna handla. Som kristen är den avgörande ”handlingen” att tro på Jesus.  Det är förstås ingen ”handling”, utan innebär ett mottagande i tillit och tro på att Gud själv bar syndens straff och därmed öppnade vägen till sig. Jesus gav oss möjligheten att bli rättfärdigförklarade, Han inbjöd oss till en öppen väg till Fadern.

Så till frågan om berättelsen om Adam och Eva berättar vår historia. Utan den blir mänsklighetens historia obegriplig, och likaså Guds historia med sitt folk så som den är beskriven i Bibeln. Vi är beroende av att ha tillgång till vår sanna historia. Skapelse- och syndafallsberättelserna är just sådan historia, som återberättar vad som faktiskt hände, förklarar och sätter oss in i relation med vårt ursprung.

Gud är verklig. Människan och historien är verklig. Adam och Eva är faktiska historiska personer. Så enkelt är det.

Dock finns andra, mycket mindre frågor, som inte finner sina svar i Gen 1-3. Men det var väl aldrig avsikten att besvara alla frågor – utan bara de allra mest viktiga. Eller hur?

Happy New Year, all readers

Posted on

Happy New Year of reading, all readers!
Well, that´s the way to greet all those longing for revival in Sweden, isn´t it?!
They used to call the people touched by revival ”readers”. ”What is written?” was a very important question when ordinary people started to read the Bible and to explore what is written there. In addition they also read Luther and Rosenius, just to mention some important spiritual fathers.
My thinking is that as the Holy Spirit awakens a longing for God in people, He also plants in them a desire to learn more: intellectually and emotionally. Thus, following Jesus becomes founded on experience. He teaches us just like He taught thefirst disciples…so maybe after a day of healing the blind, they talk about the theollogy of the Kingdom of God.
” God is here now – and is doing His work, but the Kingdom of Heaven hasn´t manifested itself fully yet. But it will come, when Jesus comes in glory and majesty.”
However, we cannot be satisfied with only reflecting on the Word. You have to move on putting into practice what you have studied and pray for the sick and cast out demons.
True theologians will do what Jesus did, spend more time setting people free and pratyng for the sick and those in need!
To be a theologian is to show the way that you yourself is walking, telling people: Follow me as I follow Jesus.
So reading and reflecting and an active commitment to charismatic/social work comes natural to Jesus´disciples.
So, what can you read in 2017? Here are a few suggestions taken from what I have been working with lately:
The Bible of course, reading it together with others in your home church. Reflecting together with others is a natural part of living as a Christian. The Swedish Bible Society has a good initiative on how to read through the Bible in one year. Why not take part of that initiative and read!
Good spiritual mothers and fathers – Luther for instance and Rosenius, Magnus Malm and John Piper;
The heavenly man and Ingemar Helmner, Dietrich Bonhoeffer: ”The Cost of Discipleship”, sermons by Schartau and Sven Lidman and the church father Augustine are always well worth reading. Sven Lidman actually translated Augustine´s ”Confessiones” into Swedish. Lidman´s Preface to his Swedish version of Confessiones is a wonderfully dedicated expression of faith in Jesus, in my opinion.
Why not ask your pastor or priest what spiritually fathers they are studying at the moment.. You need to read at least one such book, preferably slowly, every year. Then ask for a spiritual talk about this book after some time, reflecting together is invaluable.
Theological books – may I suggest a commentary on a book in the Bible every year. There are many really good books like that, also in Swedish. The most recent one is by Sören Perder and Marcus Sönnerbrandt – a commentary on 2 Corinthians: ” Leaders in headwind”. I have just bought it and have not had the time to read it yet, but it will be most interesting. Here we have two pastors who are leading two big Pentecostal churches working with Paul and his conflicts with the Corinthians. How can you act as a leader then? I am so thankful to Sören and Marcus who are doing a great job for God´s people today as they help us be led by the Word.
In an earlier blog post I stressed the importance of reading dogmatics and systematic theology. I have come across a new name – Larry Hart: Truth Aflame written for ”Theology for the church in Renewal”. I can encourage you to buy it, it makes for very useful reading. Hart is writng from a Baptist´s perspective, but also from a long personal experience the Spirit and life in the Spirit.
Lotta, my wonderful wife, finds it very rewarding to read biographies, so that´s another thing I can really recommend. You learn so much about life as you read about others and how they have dealt with different circumstances in their lives.
Church- and missionary history is basic. In order to understand the present, you have to personally study the past. It is worth reflecting on the fact that nothing entirely new ever happens.
Well, this was just to encourage you to keep working with deeper theological learning and reflecting. So do just that! Keep on reading!

Gott nytt läsår, ”läsare”!

Posted on

Gott nytt läsår, ”läsare”!Ja så borde väl alla som längtar efter kristen väckelse i Sverige hälsas?!
Man kallade nämligen väckelsefolket förr för ”läsare”. ”Vad står skrivet?” var en oerhört viktig fråga under den rörelse då vanligt, obildat folk själva började läsa och efterforska vad Bibeln faktiskt säger. Till detta läste man Luther och Rosenius, för att nämna några viktiga andliga fäder.
Jag tänker att vad den Helige Ande gör när Han sänder Gudslängtan till människor, är att Han också lägger ned en vilja att veta mer: både intellektuellt o c h upplevelsemässigt. Att följa Jesus blir alltså en erfarenhetsbaserad väg. Han lär oss så som Han gjorde med de första lärjungarna, när de efter en dag då Han kanske botat några blinda, reflekterande samtalar om Gudsrikes-teologin
”Gud är här nu – och verkar, men ännu är det inte ett fullkomligt inbrytande av Himmelrikets verklighet. Men det kommer, vid Jesu ankomst i härlighet”.
Men det stannar inte bara vid reflektionen. Man måste vidare till att själv be för de sjuka och demonbesatta.
Riktiga teologer ägnar, som Jesus, mer tid med befrielse och förbön för de sjuka och behövande!
Att vara teolog är att visa vägen man själv vandrar på och säga till människor: följ mig när jag följer Jesus.
Så läsandet och reflektionen och aktivt karismatiskt/socialt engagemang är självklart för Jesu lärjungar.
Vad ska man då läsa 2017? Här är ett urval av det jag arbetat med senaste tiden:
Bibeln förstås, gärna tillsammans med andra i din husförsamling. Att reflektera tillsammans med andra är en självklar del av kristet liv. Ett gott initiativ från Sv. Bibelsällskapet är deras förslag på hur man kan läsa hela Bibeln på ett år. Skaffa gärna det och läs!
Goda andliga mödrar och fäder – gärna Luther och Rosenius, Magnus Malm och John Piper,
den himmelske mannen och Ingmar Helmner, Dietrich Bonhoeffer: ”Efterföljelse”, Schartau och Sven Lidmans predikningar, kyrkofadern Augustinus är alltid värd att läsa. Sven Lidman översatte faktiskt hans ”Confessiones” till svenska. Lidmans företal på svenska till Confessiones ger uttryck för den mest brinnande kristna Jesus-tro du hittar på svenska språket, tycker jag.
Fråga gärna din pastor eller präst vilka andliga fäder de läser just nu. Man behöver läsa minst en sådan bok, helst sakta, per år. Be samtidigt om ett samtal om denna bok efter en tid, den gemensamma reflektionen är ovärderlig.
Teologiska böcker – läs gärna en kommentar till en biblisk bok per år. Det finns många utmärkta sådana också på svenska. Den senaste utgivna, tror jag, är Sören Perders och Marcus Sönnerbrandts kommentar över Andra Korinthierbrevet ”Ledare i motvind”. Jag har just köpt den och inte hunnit läsa än, men det ska bli riktigt intressant. Här är två pastorer som leder stora pingstförsamlingar och som brottas med Paulus och hans konflikter med Korintherna. Hur är man ledare då? Jag är tacksam för Sören och Marcus som gör grovjobb åt Guds folk idag genom att ta oss med in i Ordets vägledning.
I en tidigare blogg påpekade jag vikten av att också läsa dogmatik och systematisk teologi. En ny bekantskap för mig är Larry Hart: Truth Aflame, som är skrivet för ”Theology for the church in Renewal”. Köp den gärna och läs, mycket nyttig läsning. Hart skriver utifrån en baptists perspektiv, men med lång personlig erfarenhet av Andens vind och liv.
Lotta, min underbara fru, läser gärna biografier. Det vill jag också gärna rekommendera. Man lär så mycket om livet, när man läser om hur andra mött och handlat i olika livssituationer.
Kyrko-och missionshistoria är fundamentalt. Ska du förstå nuet, måste du ha e g e n kunskap om dåtiden. Det är värt att begrunda att ingenting som händer egentligen är nytt.
Ja, detta är en liten uppmuntran att fortsätta arbeta med teologisk fördjupning. Gör det! Fortsätt att läsa!

Vad vill Gud 2017?

Posted on

Vad vill Gud göra 2017?
Det ä r en fråga att tänka på. Och sedan faktiskt besvara!
Titta bara runt dig, i din närhet, och sedan in i församling och samhälle. Titta sedan ut i världen och notera hur det är just nu. 

Så mycket hopplöshet! Svaret är enkelt nämligen att tro att Jesus är Vägen, Sanningen och Livetoch ger just motsatsen till hopplöshet: Han ger varje person en mening med livet och evigheten.
Så inför 2017 påminner jag om några viktiga Gudsperspektiv:
Oj, vad Gud v i l l att vi, visserligen som alltid, ska i år besvara dem som ber om skäl för vårt hopp (1 Petr 3:15). Han har ju i sitt Ord befallt oss att gå ut i världen och att vi ska göra alla folk till lärjungar. Vi ska göra det genom att dela ”den stora, heltäckande, historien” nämligen den om Gud med a l l a människor. 

Hopplösheten som så många bär har ju djupast sett med faktum att utan en relation med Gud själv lever vi i hopplöshet. Orden om möjligheten att gå evigt förlorad, dvs domen till helvetet och inte till himlen, är det som djupast sett driver människan utan tro på Jesus in i mörker. Att vara förlorad är att vara utan Gud. Tanken att det kan var i evighet är nästan outhärdlig, det är därför Fadern sände Sonen till att rädda oss ifrån evig dom. Guds goda evangelium är att den som tror på Jesus som sin personlige Frälsare inte blir dömd, utan övergår till evigt Liv i den stund man mottar Jesus! 

Det är minsann goda nyheter i vår tid. Det finns hopp för det här och nästa liv.

Ondskan har tillåtelse och inflytande en tid, sedan inte mer. På Korset och i Hans återkomst besegras djävulen och alla hans demoner.
Gud v i l l att vi ska vara en missionsstation som församling i år. Församlingen definieras av att tillsammans går vi ut i det som är vårt uppdrag: att nå hela världen.

Inget mindre. Det pågår alltid i vår närmiljö, men innesluter också omsorgen om heja skapelsen och hela världen. Att vara missionsstation är att vara beroende av Guds hela vapenrustning, se Efes 6:10-18. Utrustad med Guds Ande lever vi med tecken och under, som den första församlingen i Apostlagärningarna. 
Gud v i l l i år att vi i förnyad passion tillber Honom – ”i Ande och sanning”. Utan lovsång blir våra liv så fattiga. Lovsången, var det någon som sa, är verklighetsterapi. Vi ser vem och hur Gud är i verklig tillbedjan.
Gud v i l l att vi i år fördjupar vår reflektion över vem Han är. Gör detta året till ett år då du och ni i församlingen läser och delar i omsorgen om varandra vad ni upptäcker. Läs självklart Bibeln först, men också anban viktig litteratur.
Gud v i l l att vi ivrigt söker Andens frukt, o c h Andens gåvor (se 1 Kor 14:1-5).
Avslutningsvis: Gud v i l l det allmänna prästadömets, dvs alla får vara med och utbreda evangeliet. 

Det gäller dig och alla människor!