Latest Event Updates

Vad hände på den första pingstdagen?

Posted on Updated on

Vad hände på den första Pingstdagen? Min blogg idag handlar om en världshistorisk nyhet. Innan Jesus dött, uppstått och uppstigit till himlen och med Fadern utgjutit den Helige Ande på Pingstdagen tänkte man att Anden mestadels vilade över vissa utvalda personer. Dessa var oftast profeter,domare, präster och kungar. De var fyllda av Guds Ande och visade folket Guds vilja, de framträdde som ledare i krig. GTs profeter förmedlade Guds vilja o c h en stegrad uppenbarelse om vem Gud är.
I och med Jesus hände något dramatiskt. Gud uppenbarade sig slutgiltigt som tre i en, treenig Gud: ett väsen, tre personer. Anden, den tredje personen, är inte en opersonlig kraft, närvaro, utan en person som handlar, leder och talar. Anden döper allt Guds folk, i det nya förbundet, med sig själv. Pingstdagen är helt enkelt starten på den sista tiden som profeten Joel (kap 2) profeterade om och sa att alla skulle uppfyllas av Anden. Detta skulle visa sig i att de profeterade. Unga och gamla, kvinnor och män, ja alla skulle få Anden. Ingen skulle få särskilt mycket, utan alla skulle ”utan mått” få del av Guds Ande. Alla nådegåvor, all Andens frukt, all kraft och allt liv är givet i Anden. Det finns ingen begränsning av vad Gud kan göra just nu varsomhelst.
Många kristna tänker nog ibland att det hade varit så mycket enklare om vi hade levt när Jesus själv vandrade på jorden. Då hade vi sett klarare och fått hjälp av Honom direkt. Till alla som tänker så, säger Jesus en viktig sak i Joh 16:7 ”det är för ert bästa som jag lämnar er. Om jag inte lämnar er kommer inte den Helige Ande till er.” Wow. Anden fyller alltså Jesu plats fullständigt. Anden är Gud i oss. 
Den tidsåldern lever vi i nu, i väntan på att Jesus kommer tillbaka och avslutar historien. Det gör att vi lever i den mest spännande av tidsåldrar: Brudens tid. I förberedelsen för den stora bröllopsfesten på Brudgum och Brud ska få varandra. 
Den sista tiden började alltså i och med Andens utgjutande. Det Guds folk som döps med Guds Ande då, lever därefter ett naturligt övernaturligt liv. Så gör vi idag. Eller rättare sagt, om det inte ä r så, borde vi leva det, för Anden är utgjuten och döper den som inbjuder Honom in i sitt liv. I den gamla bönen ”Kom Helig Ande” inbjuder vi den tredje personen i Gudomen in i våra liv och båra omständigheter att bli Herre. Det kan bara skapa en sak, nämligen en församling av passionerade Jesusälskande kristna, som bär ut Guds mission, proklamerade till jordens yttersta gräns att Jesus är Herre.

Jesus – only Jesus

Posted on Updated on

Jesus – only Jesus, and Him crucified!
Paul has a feeling within, as he goes to preach in Corinth, see 1 Cor.2:1-5, that if he uses the wrong methods, he could trick those listening into focusing on the wrong thing. He fears that his skills in eloquence or philosophy could influence them to accept Jesus for the wrong reasons.
He underlines in his explanatory letter (= 1 Cor.) that his only desire is to preach ”Jesus, and Him crucified!”

So he explains that for those reasons he came in weakness and with fear before the church. He was so eager for the foundation for their faith to be the right one, and the foundation for Christian faith is this: Jesus – and Him crucified. This is how Paul puts it in 1 Cor. 2: 1- 5:

”And so it was with me, brothers and sisters. When I came to you, I did notcome with eloquence or human wisdom as I proclaimed to you the testimony about God.[a] 2 For I resolved to know nothing while I was with you except Jesus Christ and him crucified. 3 I came to you in weakness with great fear and trembling. 4 My message and my preaching were not with wise and persuasive words, but with a demonstration of the Spirit’s power, 5 so that your faith might not rest on human wisdom, but on God’s power.”
It is no coincidence that the creeds that sum up what the Christians believe in, have come to focus on the Son and what He is and what He has done – and of course what He will do in the future when He returns.
There is no other name in which salvation can be found except Jesus

There is no other way to the Father, i.e. God the Father – but through Jesus

There is onöy one way, one life and one truth – in Jesus

The person who asks what God is like, should be told that there is o n e answer to that question: Jesus
He is the answer since He alone reveals the Father to us. He and the Father are one, He says, and adds that if we won´t believe His Word, then believe the works.
What works? Well, the works of the Kingdom of God that show us how God wants our lives to be: Restored, forgiven and whole.
Here is a list of a few of the works that only God can do:

Create the universe

The virgin birth when Mary gives birth to the Son of God

signs and wonders, miracles

healing

raising the dead

forgiving sins

making 5 loaves and 2 fish to be enough to feed thousands

walking on water etc etc
However, most important of all: the crucifixion, death, resurrection and ascension of Jesus a n d the outpouring of the Spirit on all believerrs (with the Father) all bear witness of the central task and importance of Jesus. It is through Him we can be saved and become God´s children. Through Him we can come to know God.
This is an absolutely unique possibility, since there is no othe way through which this can be accomplished.

Only Jesus . Him crucified.

Jesus – bara Jesus

Posted on

Jesus – bara Jesus, och Honom korsfäst!
Paulus bär en känsla inom sig när han ska predika i Korinth, se 1 Kor 2:1-5, nämligen att han genom att använda fel metoder lurar åhörarna att fokusera fel. Han räds till exempel att hans förmåga att vara för vältalig eller så duktig i sin filosofiska argumentation skulle få dem att med fel utgångspunkt bestämma sig för att följa Jesus.

Han understryker i sitt förklarande brev (=1 Kor) att han bara ville förmedla
”Jesus, och Honom korsfäst”.

Han skildrar i textavsnittet ovan att han därför kom att uppträda i svaghet och rädsla inför församlingen. Han var så mån om att grunden skulle vara rätt lagd för deras tro, och grunden i kristen tro är denna: Jesus – och Honom korsfäst.
Så här skriver Paulus i 1 Kor 2:1-5:
”Så var det också för mig , bröder, när jag kom till er. Jag kom inte med någon imponerande vältalighet eller lärdom, när jag förkunnade Guds vittnesbörd för er. Jag hade föresatt mig att hos er skulle jag inte veta av något annat än Jesus Kristus – och honom som dem korsfäste. Och det var i svaghet och fruktan och stor ängslan jag trädde upp ibland er, och mitt sätt att tala och mitt budskap övertygade ingen genom visdomsord, utan bevisningen kom genom Ande och kraft, för att er tro inte skulle bli grundad på mänsklig visdom utan på Guds kraft” (Bo Giertz)

Det är ingen tillfällighet att trosbekännelserna som sammanfattar vad kristna tror på har kommit att fokusera på Sonen och vad Han är och gjort – och förstås vad Han kommer att göra i framtiden, vid sin ankomst.

Det finns inget annat namn som ger frälsning än Jesus.

Det finns ingen annan väg till Fadern – dvs till Gud Fadern – än genom Jesus.

Det finns bara en väg, ett liv och en sanning och den finns i Jesus.

Den som frågar hur Gud är, bör få veta att det finns e t t svar på den frågan: Jesus.

Han är svaret eftersom Han ensam uppenbarar Fadern för oss. Han och Fadern är ett, säger Han, och tillägger att om vi inte tror på Hans Ord tro då på gärningarna.

Vilka gärningar? Jo de Gudsrikeshandlingar som visar hur Gud vill att våra liv skulle vara. Nämligen upprättade, förlåtna och hela.

Här en lista på några av dem, som bara Gud kan göra:

* skapar universum,

* Jungfrufödsel då Maria föder Guds Son,

* under och tecken, mirakel:

* helandet,

* Uppväcker döda,

* Förlåter synder,

* förvandlar fem bröd och två fiskar till mat för tusentals,

* Går på vatten, etc etc.

Men mest av allt vittnar Jesu korsfästelse, död, uppståndelse och himmelsfärd o c h utgjutande av Anden över alla troende (tillsammans med Fadern) om Jesus centrala roll och betydelse. Det är nämligen genom Honom vi kan bli frälsta och Guds barn. Genom Honom kan vi lära känna Gud.

En absolut unik möjlighet, för det finns ingen annan väg som kan göra detta.
Bara Jesus – och Honom korsfäst.

Försoning

Posted on

FörsoningIdag vaknade jag till morgonandakten på P1. Prästen försökte förklara att vi behöver olika teologier om försoningen. Hon påpekade att varje synd verkligen inte behövde uppfattas som så allvarlig att Jesus måste dö på ett så fruktansvärt sätt, därför kunde man tänka sig olika behov av ”försoning” fast på olika nivåer. 

Att Jesu död är fruktansvärd och djupt smärtsam att tänka på är verkligen samt. Samtidigt behöver vi betänka att det var faktiskt nödvändigt för vår frälsning att Jesus av kärlek till mänskligheten valde att lida i vårt ställe under Guds vrede. Paulus säger i 2 Kor 5:21 att Han blev ”gjord till ett med synden för vår skull”. Han bar vårt straff och befriade oss. Vad säger då Bibeln, som är Guds Ord, om försoningen?
Kortfattat: 1. Vi människor är skapade av Gud till gudsgemenskap fullt ut. Adam och Evas syndafall skadade oss alla, utan undantag, så att vi därefter bär en skuld, skam och samvetsskada som inte kan läkas utan full försoning med den Levande, Treenige Guden (se Gen 1-3; Rom 1:18-32) 

2. Gud har uppenbarat vem Han är: Fader, Son och Helige Ande (se Matt 28:18-20; 2 Kor 13:13; Matt 3:13-17). 

3. Gud har uppenbarat att Han är Helig och Kärlek (se tex Jes 6:1-6; 1 Joh 4:8,16)

4. Utan att försoning sker kan inte Gudsgemenskapen återupprättas, (se tex Luk 15; Joh 3:16-17 – att ha evigt liv är att ha full gemenskap med Gud för alltid). 

5. Offertemat i GT visar på vikten av offer för att upprätta relationen, (se 3 Mos 1-5). 

6. Hebreerbrevets författare visar på hur Jesus, som NTs överstepräst ”en gång för alla” offrat sig själv. När Han dog brast förlåten mellan det heliga och det allraheligaste i templet – n u var försoning skedd för var och en som i tro tar emot Honom, Jesus, som Herre och Frälsare. Det fanns inte längre någon förlåt som skiljde Gud och människan (läs hela Hebreerbrevet Särskilt kap 9 och 10:11-12).

7. Johannes författarskap visar på Jesus som Guds Lamm som borttager världens synd, med Johannes döparens ord. När påskalammet offras i varje judiskt hem d å dör Guds påsklamm Jesus Kristus på korset och försoning sker en gång för alla, (Joh 1:29.36; 1 Joh 2:2, 4:10). 

8. Matteus, Markus och Lukas pekar på Jesus som den lösen som befriat oss från ”synden, döden, köttet och Satan” – med Martin Luthers ord – Matt 20:28, Mark 10:45. Jesus är också Herrens lidande tjänare i vilken alla profeternas profetior om Messias går i uppfyllelse, till exempel i Jes 53- Han bär syndarnas straff istället för syndarna, se Luk 12:50. – Döden var en nödvändighet i Guds frälsningsplan, Luk 24:26 – Jesus instiftar det nya förbundet i sitt blod, Luk 22:20. 

9. Paulus använder två huvudsakliga bilder – Jesus är ”försoningsoffret” för dem som tror, Rom 3:25 (jfr 2 Mos 25:22). – Jesus är Guds påskalamm slaktat för att vi skulle friköpas, se Efes 1:7 

Kanske den tydligaste sammanfattande texten om försoningen, och den Gud som givit den, är den som Paulus skriver i 2 Kor 5:11-21. Här ser vi den kämpande Korsfäste Sonen som ”blev ett med synden” – för vår skull.
Vet du, detta är evangeliet om Guds kärlek o c h helighet som i Sonens unika offerdöd kan sätta varje människa som i tro tar emot Hans kärleksgåva. Paulus säger det som alltid bra i Romarbrevet 5, vi har blivit rättfärdiggjorda genom Jesus, och i 5:10-11 sammanfattar Paulus detta skeende: ”Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.” Kanske du som läser denna enkla bibelutläggning i n t e känner Gud personligt? I så fall manar jag dig: gör upp sin sak med Gud nu och be om nytt liv genom att ta emot Jesus som Herre och Frälsare! Han älskar dig! Och Han kommer in i ditt hjärta nu om du inbjuder Honom!

To be a leader – when the wind is against you

Posted on

To be a leader – when the wind is against you – 2 Corinthians
Some thoughts/reflections after reading a really good commentary

To be a leader is sometimes absolutely fantastic. Especially with a favourable wind – when the wind is at your back. When the wind comes from the opposite direction, it gets more difficult of course.
Most, perhaps all, pastors and leaders have experienced this. Sadly, they have all too often nobody to share this with.The good news is that these times are desperate times in relationship to Jesus. On one level it´s more than enough. ”If God be for us, who then can be against us?” Paul asks in Romans 8:29. The answer is”nodoby, nothing” can overcome the life we have through our faith in Jesus in the Spirit to the glory of the Father. Paul continues, building on his own experiences:
”He who did not spare his own Son but gave him up for us all, how will he not also with him graciously give us all things?” Romans 8:32
Despite all the blessings we are given because of our faith, it also means that nobody escapes suffering. Satan and his demons only seek what is evil, as Jesus says in John 10:10 :

” The thief comes only to steal and kill and destroy” Sadly, this can also come dressed up in ”pious clothes”. And so Paul draws the conclusion that the new leadership in the church no longer can be called Christian!
So, the leadership is at the breaking point between good and evil.
We don´t teach about this in western Christianity and that leaves us weakened. We don´t get enough training for the struggle, let alone the pain. Without this knowledge and readiness, the believer is often rendered helpless and unprepared for what lies ahead. So, it is not a question i f it will happen but w h e n it will happen according to 2 Timothy 3:12:

” In fact, everyone who wants to live a godly life in Christ Jesus will be persecuted ”

Now pastors Sören Perder and Marcus Sönnerbrandt have produced a very important work through their in-depth study of Paul´s seconf letter to the church in Corinth. Well, it´s not actually the ”second” letter, but they very convincingly show that there were 4 letters from the apostle to the church in Corinth. The message in this letter is that Paul has been slandered, degraded, and consequently deposed as an apostolic person in the churches (= the house groups) by the false apostles who with the help of letters of recommendation have taken over the leadership of the church. They have taken advantage of the fact that Paul is not present. They use their knowledge and eloquence to preach a message that most probably is not too different from Paul´s theologically. B u t they have maliciously slandered and consciously belittled the apostle Paul. They claim that his manual work means that he is not too valuable, since a wise teacher should not have this kind of work. Also, Paul has refused to accept any payment and this too they manage to use against him. They also claim that he he is not a very good speaker. A proper apostle should be able to do better, the false leaders claim. They have quite simply used the apostle´s weakness as a starting point when they present themselves in a favourable light.
Their imperfect ethics speaks against the new leaders, Paul claims. They have abused their position in the church as they took advantage of the members in Corinth. They have enslaved them through abuse of power. They have whispered lies in the ears of the church members, lies about their father in the Lord, the human founder of the church – the apostle Paul.
In their commentary Perder and Sönnerbrandt descibe how Paul answers and accuses those, who in their own eyes are the real apostles. One interesting aspect is that Paul with his knowledge of Roman eloquence and rhetoric, uses this to get his message across.
More than anything else, Paul bases his reasoning on what God has done in and through the atoning death of Jesus on the cross. Perder and Sönnerbrandt points out that God is the subject as well as the object of the atonement. That is, it is God alone who is at work and He alone saves us. He is the atoning one.( the verb in the Greek is in the participle) He was made one with our sin and thus the recipient of God´s wrath against sin and evil, and once and for all He opened the way to the Father and a restored relationship. Hallelujah!

Paul uses this in his arguing against the false apostles. In our weakness the power of God becomes all the more stronger – quite contrary to the teachings of the opponents.. They referred to their strength, but Paul answers ” you are right, I am weak”, but God`s grace suffices. The great truth is that the power of God is fulfilled in our weakness.
It is all about what a leadership should show. Vulnerability, transparency and weakness, quite simply ridding ourselves of the clothes we put on for protection. We are accepted just as we are in Jesus. So I work hard, Paul says, and I have suffered more than others.

Furthermore, Paul also says that he is a fool – just like his enemies – and says that he has been brought to Heaven by the Spirit of God and there God told him ” My grace is sufficient for you.” As a consequence of this grace, Paul does not accept any wages for his work. He gives up what he is rightfully entitled to. Also, he refrains from administrating the fund raising he initiated to support the poor in Jerusalem. The slander he has suffered from the leaders in Corinth makes that impossible. So he appoints others to be in charge of the vital fund raising.
Some commentaries claim that Paul´s second letter to the Corinthians actually are two letters, chapters 1-9 and chapters 10-13.The writers argue against this and demonstrate that in the closing chapters, when Paul lets go of all caution and accuses the false apostles, it is still the same letter and the same contents.
A modern church representative in Sweden would most likely argue that all points of view and attitudes should be allowed. Paul, however, reminds us that there must be order in the church, theologically as well as in way of life. We are following Jesus!

The book is a valuable analysis and interpretation of an apostle who had his relationship to the church – and the respect for his divine appointment – wrecked by slander. Sadly, history shows us that he was not the only one to be treated like that.
I encourage you, dear reader, to buy and read ”To be a leader with the wind against you”, perhaps with your leaders. We in Mosaik have taken on the challenge!
Perder and Sönnerbrandt have done a really good job. Thank you very much!       

Ledare i motvind – några tankar efter att ha läst en riktigt bra kommentar

Posted on Updated on

Ledare i motvind – Andra Korinthierbrevet
– några tankar efter att ha läst en riktigt bra kommentar!
Att vara ledare är ibland absolut fantastisk. Särskilt i medvind. När det blåser i motsatt riktning blir det naturligtvis svårare.De flesta, kanske alla, pastorer och äldste bär denna erfarenhet. Tyvärr alltför ofta utan att ha någon att dela med. De goda nyheterna är att dessa tider är desperata tider i relationen till Jesus. Förstås är det självklart på en nivå mer än tillräckligt. ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?” frågar Paulus i Romarbrevet 8:29. Svaret är ”ingen, inget” kan övervinna det liv vi har igenom tron på Jesus i Anden till Faderns ära. Paulus fortsätter utifrån sin erfarenhet:

  ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnande Honom för att hjälpa oss alla, varför skall 

   Han inte skänka oss allt med Honom?” Rom 8:32

Trots alla välsignelser vi får i tron på Jesus betyder det samtidigt att ingen slipper undan lidande. Satan och hans demoner vill enbart ont, se Jesusorden i Joh 10:10:

   ”Tjuven kommer för att stjäla, slakta och förgöra”. 

Dessvärre ibland i en from klädedräkt. I Paulus fall blir det så att Aposteln drar slutsatsen att

den nya församlingsledningen inte längre kan anses som kristen!
Där finns ledarskapet i brytningspunkten mellan gott och ont.
Att detta inte undervisas tillräckligt kristenheten i västvärlden har försvagat den. Vi tränas för lite för striden, eller för den delen för smärtan. Utan denna kunskap och förväntan blir den troende lätt

hjälplös inför vad som kommer att möta henne eller honom. Det är alltså inte en fråga o m det inträffar utan n ä r det kommer att inträffa, se löftesordet i 2 Tim 3:12 ”var och en som vill leva gudfruktigt i Jesus Kristus kommer att förföljas”.
Nu har pastorerna Sören Perder och Marcus Sönnerbrandt gjort ett mycket viktigt arbete genom att djupt studera Paulus andra brev till församlingen i Korinth. Ja det ”andra” brevet är det nu inte, utan de visar övertygande att det totalt var förmodligen 4 brev från Aposteln till Korinthförsamlingen. Budskapet i detta brev är att Paulus blivit förtalad, nedvärderad och som konsekvens avsatt som apostolisk person i församlingarna (=husförsamlingarna) av de falska apostlar som med rekommendationsbrev övertagit ledningen av församlingen. De har utnyttjat det faktum att Paulus inte är närvarande. De använder sin kunskap och vältalighet och predikar ett budskap som nog inte är alltför långt ifrån Paulus teologiskt. M e n de har med ont uppsåt förtalat och medvetet nedvärderat Aposteln Paulus. De menar att hans kroppsarbete betyder att han egentligen inte är mycket att ha, då en vishetslärare inte bör ha denna typ av arbete.Dessutom har Paulus vägrat att ta betalt vilket man också lyckats med konststycket att vända emot honom. Till detta läggs kritiken att Paulus inte är någon god talare. En riktig apostel borde kunna bättre, menar de falska ledarna. De har helt enkelt använt Apostelns svaghet som en utgångspunkt att framställa sig själva i bättre dager.
Deras bristande etik talar mot de nya ledarna, menar Paulus. De har missbrukat sin ställning i församlingen genom att utnyttja medlemmarna i Korint. De har förslavat och därmed förgripit sig på dem genom att utöva maktmissbruk. De har viskat i församlingsmedlemmarnas öron lögner om deras fader i Herren, församlingens mänsklige grundare Aposteln Paulus.
Perder och Sönnerbrandt visar i kommentaren hur Paulus svarar och angriper dem, som i sina egna ögon är de verkliga apostlarna. En intressant aspekt är hur Paulus, som är kunnig i romersk vältalighet och retorik, använder dessa strukturer för att få fram sitt budskap.
Framför allt grundar Paulus sitt resonemang i vad Gud gjort i och genom Jesu försoningsdöd på korset. Perder och Sönnerbrandt pekar på att Gud är både subjekt och objekt i försoningen. Dvs det är Gud som allena verkar och frälser oss. Han är med grekiskan verkande, dvs particip, han är ”försonande” oss. Han som blev gjort till ett med vår synd, har också därmed burit Guds vrede över synden och ondskan och en gång för alla öppnat vägen till Fadern för full återupprättad relation. Halleluja!
Detta blir ett argument för Paulus mot de falska apostlarna. I vår svaghet blir Guds kraft som starkast – tvärtemot vad motståndarna undervisade. De hänvisade till sin styrka, men Paulus svarar: I det avseendet har ni rätt,”jag är svag”, men Guds nåd är tillräcklig. Den stora sanningen är att Guds kraft fullbordas i vår svaghet.
Det handlar om vad ett ledarskap ska visa. Sårbarhet, transparens och svaghet, ja helt enkelt visa sig själv utan kostym som skyddar oss från andras insyn. Vi är godtagna som vi är i Jesus. Därför arbetar jag hårt, säger Paulus och jag har lidit mer än andra .Vidare tillåter sig Paulus att också tala som en dåre – eftersom hans motståndare gör det – och tillkännage att han varit i himlen uppryckt av Guds Ande till en plats där Gud sa till honom: ”min nåd är dig nog!” En konsekvens av nåden är att Paulus inte tar emot lön för sitt arbete. Han avstår från det han egentligen har rätt till. Han vill inte heller handlägga den insamling som han initierat till förmån för de fattiga i Jerusalem. Nej, det förtal församlingsledarna i Korint utsatt Aposteln för omöjliggör det. Därför utser han andra att genomföra den livsviktiga insamlingen.
Några kommentarer menar att Paulus andra brev till Korinthierna egentligen är två brev, kap 1-9 och kap 10-13. Författarna argumenterar mot detta och visar att i de avslutande kapitlen, då Paulus slängt all försiktighet och går till angrepp mot de falska apostlarna, är fortfarande samma brev och samma innehåll.
En modern kyrklig representant i Sverige skulle nog tycka att alla åsikter och attityder måste få plats. Paulus påminner oss då om att det måste vara ordning i församlingen i både lära och liv. Det är Jesus vi följer!
Boken är en viktig analys och tolkning av en Apostel som fick sin relation till församlingen – och respekten för sitt gudomliga uppdrag – förstörd av underminerat förtal. Dessvärre är han inte ensam i historien.
Mitt råd till Dig kära läsare är att köpa ”Ledare i motvind” och läs den förslagsvis i er ledargrupp tillsammans. Vi i Mosaik har antagit utmaningen!
Perder och Sönnerbrandt har gjort ett väldigt bra jobb. Varmt TACK!

The Adam and Eve dispute

Posted on

There is a currently on-going dispute among the Swedish free churches. Yet another dispute you may say, what number´s this one got? We know about the dispute about reconciliation (What an awful expression!), the dispute concerning the baptism in the Spirit and the praise/worship dispute but how should we name this latest ”dispute”? My suggestion: the trustworthiness of the Bible.

Stefan Swärd has noted the importance of acknowledging that Adam and Eve were historical persons, and that what Genesis 1-3 tells us about their Fall also is history, i.e that it really did happen. It wasn´t a fairy tale or a myth containing some kind of truth, but it is a factual and historical account of what did in fact happen.

So, ultimately it is about the trustworthiness of the Scriptures, the Bible.
Many speak against the historicity of Genesis. I have read others on the current debate, who point to various concepts in Genesis 1-3, which they say weaken the position of the so called fundamentalists. Others try to create yet another discrepancy, namely the one between creationism as historical facts and the story of salvation.
Several others, for instance Anders Gerdmar, have on the other hand underlined that what Stefan Swärd is saying about Adam and Eve is the position always and everywhere held by Bible believing Christians. Those stories are our history, written to help us understand a few things and act upon them:

We have been created by God – Father, Son and Spirit

We were created with a purpose, always to honour and enjoy God

We have fallen through the sin of Adam and Eve

We have lost our relationship with God because of their Fall

Our sinfulness stops us from restoring our lost relationship with God ourselves

God is holy and love, and thus our sinfulness must be atoned for – because of God´s holiness.

( we cannot draw near to God except having been clothed in righteousness. Out of love for us, God Himself takes on this task, in the Son see John:16-17!)

Since the Son Jesus took our punishment, something greater than the Fall has taken place

Forgiveness, reconciliation and righteousness can be given to the one who by faith accepts what Jesus has done.

Adam and Jesus are both historical persons. Paul´s reasoning in Romans 5 and Galatians 4 are indeed based on the fact that Adam´s fall and the death and resurrection of Jesus really did happen.

However, the fall is not the most important thing. The question of faith in Jesus, on the other hand, is the most important one, since it decides if we are forgiven and given a restored relationship with
God and thus given eternal life, that is – this question answers where we will spend eternity.
These are some of the points that Christian faith holds to be self evident facts in order to understand God´s plans for salvation and be able to respond accordingly. To a Christian the decisive ”act” is to believe in Jesus. It is of course no ”act” but to receive trusting and believing that God Himself took the punishment for sin and in so doing, opened up the way to Himself. Jesus gave us the possibility to be declared righteous. He invited us to tread an open way to the Father.
Back to the question concerning the story of Adam and Eve – does it tell our story?. If not, then the history of mankind doesn´t make any sense, neither does the history of God and His people as described in the Bible. We depend on having access to our true history The stories of the creation and the Fall are part of that history, which recounts what really did happen, explains it and puts us in touch with our origin.
God is real- Man and history are real. Adam and Eve are real, historical persons. It´s as simple as that.
There are of course other minor questions, the answers to which you won´t find in Genesis 1-3. However, the origibal task never was about answering all the questions but just the most important ones. Right?