Anders Gerdmar: Guds Ord räcker, del 6

Posted on

Som läsaren märker blir det många bloggar. Skälet är att Anders Gerdmar har gjort ett viktigt arbete när han lyfter sanningsfrågorna och hjälper oss förstå hur mycket som förenar oss, men också vad som skiljer oss åt i viktiga detaljer i tron. Detta måste vi därför reflektera över och se hur vägen vidare ser ut i full gemenskap och äkta sanningskärlek. Vi behöver helt enkelt de respektfulla samtal som klarar av att leva med olika slutsatser om tron – och ändå tillbe Herren Jesus i den Helige Andes gemenskap och glädje Gud Fadern till ära.Särskilt viktigt är detta perspektiv när vi nu kommer in på Marias roll.
Anders Gerdmar skriver om den ”bibliska bilden av Maria” (s 126). Han noterar att ”det är ingen tvekan om att Maria är en av trons hjältar och förebilder”. Han hänvisar han till 1 Mos 3:15 där det sägs att ”kvinnans säd ska krossa ormen huvud”. I Jes 7:14 profeterar Jesaja ”att en jungfru ska bli havande och föda en son”. Detta, menar Gerdmar, fångar Marias betydelse: ”att föda Jesus, utan någon mans medverkan”. Han noterar vidare hennes villighet att säga ja till Gud, som var en förutsättning ”för att Guds plan skulle fullbordas”.
Marias jungfrufödsel är alla troende kristna överens om, ja glädjande nog Koranen också! Den som inte erkänner jungfrufödseln erkänner inte bibelns ”klara vittnesbörd om att Jesus föddes utan mans medverkan”(s 127). Förnekar man detta, skriver Gerdmar, ”förnekar man… grunden för frälsningen och Jesus som Gud inkarnerad. För att Jesu offer på Golgata skulle vara verksamt måste han vara båda sann människa, dock utan synd, och sann Gud”.
Därför är hon en av de stora troshjältarna.
I sin bok redogör Gerdmar för sex Mariadogmer:
Den första är alla kristna överallt och sedan urkyrkan överens om:
* Maria jungfrufödelse av Jesus.
Denna dogm har vi redogjort för ovan.
Dessa fem är inte alla överens om:
* Maria, Guds moder, theotokos.
* Maria obefläckade avlelse, Maria immaculata.
* Maria, ständig jungfru, semper virgo.
* Maria upptagande/himmelsfärd (till kropp och själ), Assumptio Mariae.
* Maria som medåterlösare, Co-redemptrix.

Gerdmar redogör och kommenterar dessa fem romersk-katolska dogmer i tur och ordning.
Eftersom dessa dogmer är så åtskiljande, är det viktigt att reflektera, som Gerdmar gör, över vad RKK tror och lär. När det gäller Mariologin finns, förutom den första punkten om jungfrufödseln, inga evangelikala motsvarigheter till de romersk-katolska dogmerna. Genom historien har protestanter menat att här finns ingen biblisk grund överhuvudtaget. Dessa Mariadogmer är helt enkelt trosuppfattningar som ligger utanför vad som borde tros och RKK har därigenom låtit grenar växa på troslärans träd som aldrig borde fått göra det. 

(Notera dock att det finns protestanter som delar Gerdmars ståndpunkt att Maria är gudaföderska, men inte gudomlig eller någon sorts övermänniska).

Maria som Guds moder, theotokos. 
Gerdmar skriver att ”Maria är Guds moder är en i och för sig sann lära med problematiska konsekvenser” (s 127). Denna lära hade från början i n t e med Maria att göra, utan handlade om ”Jesus var sann Gud eller bara människa”. Här var det två teologiska partier som stred i vad teologer kallar den ”kristologiska striden”. Partierna var nestorianer och ortodoxa. Nestorius gav Maria namnet Kristusföderska (grek christotokos) eftersom han inte fullt ut kunde ”erkänna Kristi gudom”. Cyrillus av Alexandria var av annan uppfattning: han hävdade av Maria var ”gudaföderska”. Nestorius poäng var att minska Jesu gudomlighet, inte att beskriva Marias roll. I Kalcedon 451 e Kr fastställde att Jesus var ”sann Gud och sann människa”, 100% av båda. Från detta kyrkomöte växte teologin om Maria fram. Gerdmar drar slutsatsen:
”Maria är mor till Kristus, som är Gud, en av personerna i gudomen, men förstås inte till ”hela Gud”.
Detta menade man inte heller i Kalcedon.
Ofta säger man i romersk-katolsk fromhet…att Maria är vår mor. KKK utrycker det så hör:
”Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersomsorg
när det gäller Kristi lemmar” (KKK 975)” (s 128)

Felet med denna lära är att det finns inget stöd i Bibeln alls för sådana slutsatser. Att hon skulle vara moder för Kristi kropp, kyrkan utifrån sin plats i himlen saknar helt direkt stöd i de bibliska texterna.
Gerdmar själv argumenterar för att kalla Maria ”Herrens mor” inte ”gudaföderska”, då det leder tanken fel. Maria är en förgrundsfigur bland bibliska exempel på trons folk, men enbart en människa bland människor inte en ”övernaturlig person”.

Marias obefläckade avlelse.
KKK säger
”Med tiden blev kyrkan medveten om att Maria, ”överhöljd av nåd” av Gud hade blivit återlöst
redan från sin tillblivelse. Det är detta som dogmen om den obefläckade avlelsen (Marias
utkorelse och fullkomliga renhet), proklamerad av påven Pius IX år 1854, bekänner:
Den saliga jungfrun Maria blev från det första ögonblicket av sin tillblivelse genom en
enastående nåd och ett särskilt privilegium av Gud, den allsmäktige, med hänsyn till Jesus
Kristus – hela människosläktets Frälsares – förtjänster, bevarad fri från varje fläck från
arvsynden (KKK 491).” (s 129)
Gerdmar påpekar att denna dogm är ”officiell lära” och togs av påven ex cathedra” 1854 i sitt ämbete som påve. Läran betyder inte att Maria ”skulle vara jungfrufödd”, utan hon, som KKK
411 säger det:
”hon har bevarats från varje fläck från arvsynden och under hela sitt jordiska liv har hon genom
en särskild Guds nåd aldrig begått någon synd”.
I NT beskrivs enbart Jesus på detta sättet. Han är ensam utan synd, Hebr. 4:15, 2:18, dock frestad i allt. Att Jesus är syndfri beror på att Han är Gud, född av Fadern före all tid – inte att Maria var hans jordiska mor. Nya Testamentet är mer än tydlig på denna punkt. Intressant är att läsa (s 130) där Gerdmar, som den nytestamentliga teolog han är, förklarar betydelsen av det grekiska ordet ”kecharitomene” . Här belyses Lukas 1:28 där ängeln hälsar Maria med orden: ”du högt benådade” och hur det kan översättas.
Först hos Augustinus finner vi en fullt utvecklad arvsyndslära, skriver Gerdmar (s 130).
Gerdmar går också igenom de viktigaste nytestamentliga texterna där Maria omnämns. Det visar sig att namnet Maria bara omnämns bara 21 ggr i NT.
I Mark 3:33-35 distanserar Jesus sig från sin mor och sina jordiska bröder.
Vid bröllopet i Kana Joh 2:4 frågar Jesus ”Kvinna, vad (finns) i mig som också finns i dig”? Gerdmar pekar dels på att ordet ”kvinna” är ”inte särskilt varmt”, och att resten av versen möjligen refererar till 2 Kon 3:13 där används det ”som ett ganska kyligt uttryck”. (S 131)
I Joh 19:26-27 säger Jesus till Maria och Johannes: ”se din son” och ”se din mor”. I romersk-katolska fromhet pekar detta på att Jesus kallar kyrkan att motta ”sin andlig mor” (s 132). Gerdmar konstaterar att detta är att bygga en teologi på alldeles för tunn grund.
Den sista texten Gerdmar pekar på är Pingstdagens Andeutgjutelse Apg 2. Att Maria delar bönen med de 120 visar att också hon behövde Andens dop. Maria är förvisso inte obekant med Andens verk, men behöver uppfyllas lika väl (s 132).

fortsättning följer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s