Anders Gerdmar: Guds Ord räcker, del 7

Posted on Updated on

Maria ständig jungfru, Semper Virgo
Denna lära är äldre än dogmen om Marias obefläckade avelse. Den innebär att Maria och Josef inte hade ett normalt äktenskapligt umgänge. Deras barn som kallas Jesu bröder och systrar i Nya Testamentet är egentligen Jesu kusiner. De äldsta kyrkorna och t.ex. Martin Luther omfattar denna lära. Gerdmar visar att den förste, som förkastade att Jesu bröder och systrar var bokstavliga bröder och systrar är Hieronymos (död 420 e Kr).
Hur ska man tänka om Marias ständiga jungfrudom? Gerdmar anger att det är en konstruktion senare i fornkyrkan. Det enklaste är att tänka som urkyrkan. Jesu bröder och systrar är just bröder
och systrar. Jesu familj hade en inflytelserik roll i urkyrkans liv, bl.a. har vi fått två nytestamentliga böcker av två bröder: Jakob och Judas. 

Att Maria och Josef hade ett sexuellt samliv efter Jesu födelse är det helt normala i äktenskapet,
också för Jesus mor och styvpappa.
Gerdmar visar att läran om Maria som ständig jungfru är efter-biblisk. Man kan finna stöd för den i en apokryfisk skrift, Jakobsevangeliet från 150-200 e Kr. De flesta apokryfiska böckerna är gnostiska och därmed negativa till skapelse, sexualitet och äktenskap. Det är här som tanken på Maria som ständig jungfru först finns, inte i Bibeln. Bibelns syn på skapelsen är att den är god, eftersom den är skapad av Gud. Äktenskapet mellan man och kvinna är gott och den i äktenskapet givna sexuella intimiteten är god. Alltså en helt annan syn.
Det står om Josef att han ”inte kände Maria” förrän hon fött sin son se Matt 1:24-25. Detta betyder just den sexuella intimiteten och dess frukt var fler barn. Om detta kan man nog inte läsa in något annat. Så hur kunde det ske?

Kanske läsningen av det gnostiska Jakobsevangeliet påverkade utvecklingen? Denna bok berättar om Marias föräldrar Joakim och Anna, som fick henne genom ett under då de tidigare varit barnlösa, och att Maria föddes i en grotta. Precis som Samuel fördes Maria till templet för att överlämnas till Gud och hon levde sedan där tills hon var tolv år gammal. Vidare berättas om att Josef, som var änkling, övernaturligt utsågs att bli Marias make.

Gerdmar menar att Jakobsevangeliet är ”legendartat”. Ändå är det i dessa legender som Marie tempelgång finns och som både RKK och ortodoxa kyrkan firar som en kyrklig fest. Det är i denna trosmylla som det växer upp en teologi om Maria som ständig jungfru.

Maria upptagelse i himlen
1950 fastställde påven dogmen:
”Den heliga jungfrun Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon
fullbordat sitt jordiska levnadslopp. Där deltar hon redan nu i sin Sons uppståndelsehärlighet.
Så föregriper hon uppståndelsen som skall komma alla lemmarna i hans kropp till del.” KKK 974

Det finns en motsvarighet till denna dogm i ortodox teologi: Guds Moders avsomnande.

Dogmen innebär, säger Gerdmar, att Maria nu i himlen manar gott för oss (s 136). Vidare menar man att Maria inte dog utan togs levande upp till himlen (a.a.). I himlen finns nu bara martyrer och helgon, av vilka Maria är den främsta.
Gerdmar understryker att denna tro i n t e är biblisk, inget i Nya Testamentet ens antyder detta.
Lika allvarligt är att kristna som bara ber till Gud i Jesu namn, inte mänskliga förebedjare, genom denna teologi uppmuntras be Maria om förbön. Maria får genom detta en sorts mellanställning. RKK är dock tydlig, påpekar Gerdmar, med att ”avståndet mellan skapade varelser som Maria och Gud som skapar inte går att överbrygga”(a.a.). I romersk-katolska kyrkan är Maria en ”förebild som föregriper uppståndelsen som alla troende ska få del av.” Lika fullt blir
dessa tankegångar sammantaget underlag för att Maria blir ett mellanväsen mellan människa och Gud. Hon får i RKK en extra kult ”hyperdoulia”. I romersk-katolsk lära kan tillbedjan (latria) enbart ges till Gud, medan vördnad (doulia) ges helgonen. Doulia ges också hostian, nattvardsbrödet.
Hyperdoulia tillkommer endast Maria, utifrån bibelordet att Elisabeth hälsar sin släkting Maria med orden:”Välsignad är du ibland kvinnor och välsignad är din moderlivs frukt”(Luk 1:42). Maria svarar:
”alla släkten ska prisa mig salig/välsignad”( Luk 1:45).
Så är det rätt att be till Maria, Jesu mor, frågar Gerdmar? Svaret från RKK är ”ja”. Helgonen bär med från sina jordeliv ”förtjänster”:
”Just därför att de som är i himlen är närmare förenade med Kristus stärker de hela kyrkan i
hennes strävan mot helighet… De upphör inte att be för oss till Fadern i honom, genom honom
och med honom. De bär fram de förtjänster som de på jorden har förvärvat genom den enda
Förmedlaren mellan Gud och människor, Jesus Kristus…. Genom deras broderliga omsorg får
vi stor hjälp i vår svaghet…”(KKK 956, se även 2683). (Gerdmar s 141)
Man hittar bibliskt stöd i Hebr.12:22-23 som talar om ”en sky av vittnen”.

Notera att RKK i n t e talar om bön till Maria i form av ”latria” tillbedjan, utan enbart som ”doulia, vördnad, där den troende ber om förbön.

Evangelisk tro finner inte stöd för vare sig Maria upptagelse till himlen, eller att för be Maria om förbön.
Skälet är återigen att Bibeln och Nya Testamentet i n t e talar om detta överhuvudtaget. Vare sig som antydan eller i orden om att Maria är ”välsignad”. Att Maria är välsignad, innebär att hon är utvald att bli Sonens moder o c h att hon svarade ”ja” på denna inbjudan. Därför är hon välsignad och kyrkan tackar Gud för hennes ”ja”! Men inget mer.

Maria – himladrottningen
RKK lär att Maria upphöjts till himladrottning, KKK säger:
”Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting” (KKK 966).
Denna dogm som också innehåller orden ”regerar över allting” (RKK 966) bygger på Upp. 12, menar Gerdmar, där ”det talas om en kvinna, klädd i solen, med månen under sina fötter och en krona med tolv stjärnor på sitt sitt huvud” (s 138). Det finns flera tolkningar av denna bild. Vanligtvis, påpekar Gerdmar. menar man att denna bild syftar på ”församlingen” – även om några menar judar och andra Maria. Gerdmar refererar till Upp 12:17 där det talas om ”dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd”. Då blir kvinnan och hennes barn ”den förföljda församlingen” (a.a.).
Från evangelikal perspektiv är det inte möjligt att förstå bibelordet annat än som att Gud, – Fader, Son och Ande – regerar över allting.

Maria som medlare och medåterlöserska
Denna lära är inte erkänd som kyrkolära, men förekommer i romersk-katolsk teologi. Man tänker sig då att Marias roll inte konkurrerar med Jesus, eftersom RKK är tydlig med att Jesus ”gjort allt som ska göras för vår återlösning” (s 139). Ändå har Maria en roll.
År 1854 kallades Maria ”mediatrix”, medlerska, i den bulla som proklamerade ”den obefläckade avlelsen. Hon är detta pga ”sin medverkan i inkarnationen och genom sin förbön i himlen”(a.a.).
”Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och
förmedlarinna” (KKK 970).
Även i Lumen Gentium som skrevs under Andra Vatiankonciliet finns stöd för denna lära.
Gerdmar pekar på att Maria ”får en himmelska roll som en mellanhand mellan människor och Gud” (s 140).
Återigen blir detta omöjligt att acceptera för evangelisk tro. Helt enkelt pga att det saknas bibliskt stöd. Det är bara Jesus som är medlaren, se 1 Tim 2:5.
Mariologin i RKK är svår för evangeliskt troende kristna. Här har våra syskon i romersk-katolska kyrkan låtit grenarna växa för vilt. När påven och kyrkan sedan bekräftar dessa läror som dogmer då blir det svårt.
Hur hanterar vi som kristna dessa extra-bibliska läror? Hur kan vi samtala om dem utan att förneka det stora som vi trots detta har gemensamt ?
För trots allt har vi de tre stora trosbekännelserna gemensamt och i dem finns inte Mariologin i den utformning som Gerdmar redovisar.

Denna lära är äldre än dogmen om Marias obefläckade avelse. Den innebär att Maria och Josef inte hade ett normalt äktenskapligt umgänge. Deras barn som kallas Jesu bröder och systrar i Nya Testamentet är egentligen Jesu kusiner. De äldsta kyrkorna och t.ex. Martin Luther omfattar denna lära. Gerdmar visar att den förste, som förkastade att Jesu bröder och systrar var bokstavliga bröder och systrar är Hieronymos (död 420 e Kr).
Hur ska man tänka om Marias ständiga jungfrudom? Gerdmar anger att det är en konstruktion senare i fornkyrkan. Det enklaste är att tänka som urkyrkan. Jesu bröder och systrar är just bröder
och systrar. Jesu familj hade en inflytelserik roll i urkyrkans liv, bl.a. har vi fått två nytestamentliga böcker av två bröder: Jakob och Judas. 

Att Maria och Josef hade ett sexuellt samliv efter Jesu födelse är det helt normala i äktenskapet,

också för Jesus mor och styvpappa.
Gerdmar visar att läran om Maria som ständig jungfru är efter-biblisk. Man kan finna stöd för den i en apokryfisk skrift, Jakobsevangeliet från 150-200 e Kr. De flesta apokryfiska böckerna är gnostiska och därmed negativa till skapelse, sexualitet och äktenskap. Det är här som tanken på Maria som ständig jungfru först finns, inte i Bibeln. Bibelns syn på skapelsen är att den är god, eftersom den är skapad av Gud. Äktenskapet mellan man och kvinna är gott och den i äktenskapet givna sexuella intimiteten är god. Alltså en helt annan syn.
Det står om Josef att han ”inte kände Maria” förrän hon fött sin son se Matt 1:24-25. Detta betyder just den sexuella intimiteten och dess frukt var fler barn. Om detta kan man nog inte läsa in något annat. Så hur kunde det ske?

Kanske läsningen av det gnostiska Jakobsevangeliet påverkade utvecklingen? Denna bok berättar om Marias föräldrar Joakim och Anna, som fick henne genom ett under då de tidigare varit barnlösa, och att Maria föddes i en grotta. Precis som Samuel fördes Maria till templet för att överlämnas till Gud och hon levde sedan där tills hon var tolv år gammal. Vidare berättas om att Josef, som var änkling, övernaturligt utsågs att bli Marias make.

Gerdmar menar att Jakobsevangeliet är ”legendartat”. Ändå är det i dessa legender som Marie tempelgång finns och som både RKK och ortodoxa kyrkan firar som en kyrklig fest. Det är i denna trosmylla som det växer upp en teologi om Maria som ständig jungfru.

Maria upptagelse i himlen
1950 fastställde påven dogmen:
”Den heliga jungfrun Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon
fullbordat sitt jordiska levnadslopp. Där deltar hon redan nu i sin Sons uppståndelsehärlighet.
Så föregriper hon uppståndelsen som skall komma alla lemmarna i hans kropp till del.” KKK 974

Det finns en motsvarighet till denna dogm i ortodox teologi: Guds Moders avsomnande.

Dogmen innebär, säger Gerdmar, att Maria nu i himlen manar gott för oss (s 136). Vidare menar man att Maria inte dog utan togs levande upp till himlen (a.a.). I himlen finns nu bara martyrer och helgon, av vilka Maria är den främsta.
Gerdmar understryker att denna tro i n t e är biblisk, inget i Nya Testamentet ens antyder detta.
Lika allvarligt är att kristna som bara ber till Gud i Jesu namn, inte mänskliga förebedjare, genom denna teologi uppmuntras be Maria om förbön. Maria får genom detta en sorts mellanställning. RKK är dock tydlig, påpekar Gerdmar, med att ”avståndet mellan skapade varelser som Maria och Gud som skapar inte går att överbrygga”(a.a.). I romersk-katolska kyrkan är Maria en ”förebild som föregriper uppståndelsen som alla troende ska få del av.” Lika fullt blir
dessa tankegångar sammantaget underlag för att Maria blir ett mellanväsen mellan människa och Gud. Hon får i RKK en extra kult ”hyperdoulia”. I romersk-katolsk lära kan tillbedjan (latria) enbart ges till Gud, medan vördnad (doulia) ges helgonen. Doulia ges också hostian, nattvardsbrödet.
Hyperdoulia tillkommer endast Maria, utifrån bibelordet att Elisabeth hälsar sin släkting Maria med orden:”Välsignad är du ibland kvinnor och välsignad är din moderlivs frukt”(Luk 1:42). Maria svarar:
”alla släkten ska prisa mig salig/välsignad”( Luk 1:45).
Så: är det rätt att be till Maria, Jesu mor, frågar Gerdmar? Svaret från RKK är ”ja”. Helgonen bär med från sina jordeliv ”förtjänster”:
”Just därför att de som är i himlen är närmare förenade med Kristus stärker de hela kyrkan i
hennes strävan mot helighet… De upphör inte att be för oss till Fadern i honom, genom honom
och med honom. De bär fram de förtjänster som de på jorden har förvärvat genom den enda
Förmedlaren mellan Gud och människor, Jesus Kristus…. Genom deras broderliga omsorg får
vi stor hjälp i vår svaghet…”(KKK 956, se även 2683). (Gerdmar s 141)
Man hittar bibliskt stöd i Hebr.12:22-23 som talar om ”en sky av vittnen”.

Notera att RKK i n t e talar om bön till Maria i form av ”latria” tillbedjan, utan enbart som ”doulia, vördnad, där den troende ber om förbön.

Evangelisk tro finner inte stöd för vare sig Maria upptagelse till himlen, eller för att be Maria om förbön.
Skälet är återigen att Bibeln och Nya Testamentet i n t e talar om detta överhuvudtaget. Vare sig som antydan eller i orden om att Maria är ”välsignad”. Att Maria är välsignad, innebär att hon är utvald att bli Sonens moder o c h att hon svarade ”ja” på denna inbjudan. Därför är hon välsignad och kyrkan tackar Gud för hennes ”ja”! Men inget mer.

Maria – himladrottningen
RKK lär att Maria upphöjts till himladrottning, KKK säger:
”Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting” (KKK 966).
Denna dogm som också innehåller orden ”regerar över allting” (RKK 966) bygger på Upp. 12, menar Gerdmar, där ”det talas om en kvinna, klädd i solen, med månen under sina fötter och en krona med tolv stjärnor på sitt sitt huvud” (s 138). Det finns flera tolkningar av denna bild. Vanligtvis, påpekar Gerdmar. menar man att denna bild syftar på ”församlingen” – även om några menar judar och andra Maria. Gerdmar refererar till Upp 12:17 där det talas om ”dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd”. Då blir kvinnan och hennes barn ”den förföljda församlingen” (a.a.).
Från evangelikal perspektiv är det inte möjligt att förstå bibelordet annat än som att Gud, – Fader, Son och Ande – regerar över allting.

Maria som medlare och medåterlöserska
Denna lära är inte erkänd som kyrkolära, men förekommer i romersk-katolsk teologi. Man tänker sig då att Marias roll inte konkurrerar med Jesus, eftersom RKK är tydlig med att Jesus ”gjort allt som ska göras för vår återlösning” (s 139). Ändå har Maria en roll.
År 1854 kallades Maria ”mediatrix”, medlerska, i den bulla som proklamerade ”den obefläckade avlelsen. Hon är detta pga ”sin medverkan i inkarnationen och genom sin förbön i himlen”(a.a.).
”Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och
förmedlarinna” (KKK 970).
Även i Lumen Gentium som skrevs under Andra Vatiankonciliet finns stöd för denna lära.
Gerdmar pekar på att Maria ”får en himmelska roll som en mellanhand mellan människor och Gud” (s 140).
Återigen blir detta omöjligt att acceptera för evangelisk tro. Helt enkelt pga att det saknas bibliskt stöd. Det är bara Jesus som är medlaren, se 1 Tim 2:5.
Mariologin i RKK är svår för evangeliskt troende kristna. Här har våra syskon i romersk-katolska kyrkan låtit grenarna växa för vilt. När påven och kyrkan sedan bekräftar dessa läror som dogmer då blir det svårt.
Hur hanterar vi som kristna dessa extra-bibliska läror? Hur kan vi samtala om dem utan att förneka det stora som vi trots detta har gemensamt ?
För trots allt har vi de tre stora trosbekännelserna gemensamt och i dem finns inte Mariologin i den utformning som Gerdmar redovisar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s